Blogg från i fredags! Bästa dagen någonsin!

Det har varit en lång och händelserik dag. Klockan pep 06.15 och strax efter frukost bar det ut på djungelstrapats. Jag är den första att erkänna att min balans inte är vad den borde vara, och jag var extremt orolig över att råka falla ner i någon av de många gyttjepölarna. God nyhet: jag klarade mig!

Efter att vi gått in i djungeln träffade vi de elefanter som används av The Flying Squad för att hålla vilda elefanter kvar i djungeln och inte äta upp palmoljepalmerna. Idag vaktade de dock inte plantage – de skulle frakta oss genom djungeln! Det här var alltså inte åka-elefant-turist-style, ingen liten soffa på elefantryggen, utan man satt på en liten sadel och höll i sig i ett rep medan elefanten gungade fram genom skogen. Otroligt härligt! Men ännu härligare blev det… Efter en ganska lång elefantpromenad kom vi fram till en flod som snirklade sig fram genom skogen. Stranden var alldeles orange med pudersand – och färska tassavtryck från en tiger! Jättestora tassar! Tigern höll sig undan, men elefanterna var desto mer livade och plaskade glatt omkring i vattnet. Och det blev ännu mer fantastiskt.

Av med skor och strumpor och med byxor omgjorda till shorts, och jag plumsade efter och kravlade upp på ryggen av en gigantisk elefant. Verkligen gigantisk! Elefanten klev med muntra steg ut i floden och jag och elefantens mahout skvätte vatten över hela den enorma kroppen. Jag vet inte vad jag ska skriva om det här egentligen. Det var så himla otroligt, fantastiskt och jag vet inte vad… Att bada en elefant i en regnskog. Det gör man nog bara en gång livet, och jag tror det kan vara det häftigaste jag gjort. Någonsin. Att sitta med fötterna i vattnet och luta sig över elefantens huvud… Nej, jag vet inte hur jag ska kunna beskriva vilken känsla det var. Bildbevis kommer senare!

Vi åkte båt tillbaka till stationen, åt en snabb lunch och for sedan iväg på besök till ett företag som sysslar med palmolja på ett för naturen i alla fall lite mer skonsamt sätt. Vi bjöds på en guidad tur runt både fabriken och plantagen, och det var verkligen dubbla känslor. Det här företaget sponsrade en grupp av dessa vaktelefanter, men samtidigt är diversiteten i plantagen så mycket lägre jämfört med regnskogen… Man förstår ju att de som bor här vill odla palmer, det är ändå ganska lönsamt, men det känns så hemskt att se hur den enorma diversiteten och mångfalden i regnskogen har ersatts av perfekta rader av en enda trädart.

På kvällen for vi vidare till ett grupp som producerade honung. Bina bygger sina bon i endast en sorts träd, och de nöjer sig inte heller med vilket som helst av dessa träd, utan den måste vara omgiven av regnskog. Förtjänsten per hektar är faktiskt högre per hektar än för palmolja, dock är det fler som är inblandade i produktionen så per person blir förtjänsten lite lägre. Med ökad export skulle de dock kunna tjäna lite mer – och det här kan nog vara lite av regnskogens räddning. Om man tjänar mer på en bibehållen regnskog än att ersätta den med plantage, så finns det ju inte längre någon anledning att hugga ner den. Alla skulle tjäna på det, människorna, växtligheten och alla djur som idag tvingas leva på en allt mindre yta. Vet dock inte om marknaden för honung är lika stor som den för palmolja…

Hur som, här måste sovas. Imorgon blir det mer äventyr!

Jambi! Internet! Här kommer flera dagars blogginlägg i rad, inte det bästa sättet att blogga på… Internet fungerar äntligen, så jag får passa på idag – i morgon åker vi tillbaks ut i ödemarkerna.

Hur som helst: Först upp kommer bilderna från i torsdags! Elefanter!

 

 

 

Och sist, en bild från flygplatsen i Pekanbaru. Såhär glada blev jag och Marie när vi hittade en WWF-monter på flygplatsen!

Internet är svårt i Sumatra! Här är ett blogginlägg från i torsdags, tyvärr utan bilder…:

Sumatra! Nu är vi här! Det är säkert 35 grader varmt och jag känner mig helt utslagen. Vi landade i Pekanbaru tidigt imorse, blev upplockade av WWF och åkte snart ut till WWFs läger där vi är nu. Mobiltäcking: näst intill obefintlig. Internet: Återstår att se…

Att åka hit tog nästan hela dagen, och när vi väl kom fram hade vi precis missat elefantdischningen. Som tur var fanns dock en elefant kvar, och inte vilken som helst utan en med elefantbebis! Jättesöt! Elefanter är så stora så det är inte klokt, och imorgon ska vi ut på elefantridtur… Jag är lite skakis…

Vi hade en guide i våran bil som kunde berätta lite om projekten och naturen på Sumatra. Här i nationalparken Tesso Nilo där vi är nu finns det bland annat tapirer, hjortar, tigrar och vilda elefanter, men tyvärr verkar det inte vara allt för kul att vara varken tiger eller elefant. Båda är inblandade i konflikter med människor, vilket sällan slutar bra för djurens del. Elefanterna är till exempel ruskigt förtjusta i palmolja och gör då och då räder i plantagen till plantageägarnas stora missnöje. Det händer att dessa ägare då målar träden med ett gift som dödar elefanterna, vilket ju är hemskt sorgligt. WWF arbetar med att hålla de vilda elefanterna i skogen, vilket de gör med hjälp av tama elefanter och deras mahouts, elefantskötare. Bra för elefanterna som inte blir förgiftade, och bra för markägarna som i grund och botten inte vill förgifta dem men som inte alltid ser sig ha något annat val.

En annan sak som WWF arbetar med är att bygga ihop Tesso Nilo med andra områden med regnskog där det finns elefanter. Här finns mellan 150 och 200 stycken, medan det i andra områden bara finns 20-30 stycken. Som läget ser ut nu så är de helt isolerade från varandra, men om WWF lyckas med sitt projekt så kommer ”regnskogskorridorer” att binda ihop elefanternas habitat, vilket ökar deras möjligheter att överleva i vilt tillstånd.

Klockan är ynka fem över nio här, men med den supertidiga morgonen och min migrän (igen!) är det nog dags att ge upp för den här dagen. God natt!

God kväll igen Jakarta! Jag glömde ju skriva tre viktiga saker! En har jag tyvärr hunnit glömma, så nu blir det bara två.

1. Om katter igen. Det är ju så illa att nästan alla djurarter på hela jorden minskar i antal. Vissa finns det så få kvar av att när jag får barnbarn så är de helt borta. Tigern är en av dessa. Orangutangen kan de möjligtvis få se, men bara på zoo… Katter går dock en ljusare framtid till mötes.  Ingen risk för utrotning där! Och det är ju förstås bra på många sätt, men bara för att en art i sig mår bra, så betyder det ju inte att varje individ gör det. Katterna i Jakarta verkar inte må så bra. När vi åt middag så satt den här lilla kraken och jamade hjärtskärande på bänken bredvid. Jag ville mata den (med det som verkade misstänkt likt kyckling i min vegetariska mat), men vågade inte ifall att de som hade stället skulle bli sura. Nu ångrar jag mig jättemycket. Folk får bli hur sura de vill, ingen, varken människa eller djur, borde behöva svälta.


2. Jag har köpt en kombination av två av världens bästa saker: pandor och te. Panda-te! Ingenting mindre än fantstiskt.

 

 

Nu är det i alla fall sovdags. 4.30 ringer klockan imorgon bitti, gäsp… Godnatt!

God kväll Jakarta! Vi har landat och kommit fram till hotellet och jag är vansinnigt trött efter resan. Imorgon vid sextiden går nästa flyg – innan dess ska jag försöka att äntligen få lite sömn. En sömnlös natt på flygplan i kombination med en sömnlös natt med packningshysteri är inte den bästa kombinationen…

Vi bor i utkanten av Jakarta, hyggligt nära flygplatsen. Eftersom vi är här så kort tid så tänker vi inte åka in till själva centrum, utan håller oss här ute. Jag lyckades nästan övertala en av dem som jobbar här till att få gå upp på taket för att knäppa Jakarta-på-håll-bilder i alla fall, men blev i sista stund avrådd av en annan för att det var ”för farligt”. Istället blev det Jakarta-på-håll-genom-ett-smutsigt-fönster – inte heller så illa, jag fick en exclusive visning av det lyxiga rummet med fancy utsikt!

 Bild

Jakarta är för övrigt, inte helt överraskande, väldigt varmt. Inte heller helt överraskande är det fullt med djur. Trinda små getter pinnar omkring i gröna hagar och verkar ha det ganska bra. Alla katter verkar ha det mindre bra. Mitt djurälskande hjärta går sönder lite varje gång jag ser ännu en mager katt som med en blandning av hopp och desperation sniffar på en soptunna i jakt på något att äta. Det är så sorgligt. Egentligen vill jag ta med allihop hem och ge dem de lyckliga kattliv de förtjänar, men det går ju inte. De tittar på mig med hungriga ögon och piper sorgset, och jag känner mig lite ledsen över att det finns så lite jag kan göra…

Bild

God morgon Bangkok! 26 grader varmt och ett försiktigt morgonljus som lyser över landningsbanorna – mycket stiligt. Flygresan gick bra, inga stora luftgropar så jag var nöjd. Tyvärr blev jag överfallen av min gamla ärkefiende migränen – och jag satt nästan hela resan och tyckte synd om mig själv och mitt huvud ända tills jag plötsligt fattade var jag var på väg. Mot Sumatra. Mot orangutanger! Polletten föll ner bara sådär. Man kan tycka att den borde ha gjort det för länge sedan, men det var först nu jag verkligen fattade. Orangutanger! En av våra närmaste släktingar. Det är ju inte klokt. Migränen försvann nästan direkt.

På Bangkoks flygplats finns för övrigten jättestor bild på en uggla. Det tyckte jag var fint.

Nu: Boarding på planet mot Jakarta!

BildBild

Bråttom! Så kan man sammanfatta dagen. Jag har:

  • Fått ett intyg på att jag inte har TBC.
  • Rusat runt på stan i warp 9 i jakt på supertunna strumpor, väskor till mina objektiv, solkskyddskräm, malariapiller och runt 800 saker till.
  • Skrivit ut biljetter och kartor och annat praktiskt.
  • Oroat mig för vulkaner.
  • Oroat mig för jordbävningar.
  • Oroat mig för översvämningar.

Förra veckan var det  inte mindre än två kraftiga jordbävningar strax utanför Sumatras kust, den ena med magnituden 7,3 och sedan en på runt 6,4 tror jag det var. Dessutom slog min disaster app på telefonen larm om att en vulkanvarning(!) utfärdats – eek! Idag var i och för sig vulkanfaran över, däremot regnar det som sällan skådat. Tydligen lär det vara 1,5 m djup lera på sina ställen, vilket väl inte direkt är det ideala väglaget…

Regn eller inte, jag har nog aldrig varit lika förberedd inför en fältresa! I morgon bär det av mot Bangkok – Jakarta – Pekanbaru (Sumatra) – yay!

18 timmar kvar…

Sumatra! Dit ska vi. Om ett dygn, nitton timmar och tjugo minuter lyfter jag och WWF från Arlanda, och det känns jättespännande och lite läskigt. Vi ska åka och kika på plantage av olika slag, palmoljeodlingar, naturreservat och inte minst till ett orangutangcenter, och jag har förberett mig i nästan en månad. Ändå känns det som att det är tusen saker kvar att ordna och jag springer fram och tillbaka och stressar som ingen tidigare stressat.

Jag får följa med efter att ha vunnit en tävling i Metro (tjoho!). Tanken är att jag ska fota och blogga vilt om allt jag är med om under de tio dagar vi är borta, men jag är lite fräck och tjuvstartar med bloggen redan nu. Eftersom det är lite oklart hur det står till med internet på Sumatra så kan det hända att det blir lite si och så med uppdateringarna här ibland – men frukta icke! Jag ska blogga via WWFs facebooksida också med hjälp av sms. Sms fungerar tydligen till och med i djungeln.

Förutom att blogga om det jag är med om på Sumatra, så ska jag också försöka ha ett paleontologperspektiv på det jag skriver. Till sommaren blir jag färdig paleontolog, så jag ska göra mitt bästa med att klämma in en del fakta som man kanske inte stöter på så ofta annars. Vad är det till exempel som gör orangutangern så speciella? Varför se de ut som de gör? Hur ser deras historia ut? Varför är det så viktigt att vi lägger både tid och pengar på att rädda just dem?

Lämna gärna en kommentar om det är något särskilt jag borde skriva om!

Två dagar kvar!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.